bara 54 dagar kvar

attention a la marche en descendant du train

oh la vache!

hej och hå i gardinen den blå

Denna veckas stora NEJ TACK:
- Strejk. Fick reda på att den skulle hålla på denna gång fram tills... ja, fram tills reformationen gick igenom.
- Studieplatsen. Denna vecka har jag inte alls trivts. Förra veckan kändes det hur bra som helst. Men denna vecka har man återigen gått in i skitsnacksväggen. Min och Mikas nya strategi: IGNORERA SKITSNACK.
- Metro. Kanske är det strejken som gör det, men goooooode gud vad trött jag är på att klistras ihop med femtioelva personer på en kvm. RATP, kan ni inte göra något?
- Laga mat. Nä. Kex är mycket godare. Man slipper värma och man kan bara kleta på sådan där god ost så blir man mätt.
- Hitta på roliga saker att göra med personalen på studieplatsen. Ingen uppskattar det ändå.

Men lite bra har det funnits också:
- Boken om Dora Maar och Picasso. Jag läser inte mycket. Men ojojoj, vilken bra bok!
- Tramtågen! Inte alls komplicerade! Faktiskt ganska enkla att åka. OCH man slipper springa ner i metrohålorna.
- Te på kyrkan. Visade sig inte alls smaka så illa som jag trott. Okej, har bara hittat ett som jag gillar, men det smakar faktiskt supergott!
- Sol, värme och fina löv på marken.
- Grillade kastanjer - mmmm.

Annars hänger jag bara i en gardin och sparkar. Kommer varken upp eller ner. Nej, jag hänger här, så får vi se vart det bär av...

Idag letade jag frimärken. Gick från place de Ternes med blommor och röda kaféer överallt, via Boulevard Wagram, place du Wagram och vidare mot Triumfbågen. Gick in på en Tabac och valde ut kort och frimärken. Alla tabacs är små och avlånga, luktar cigarr och är fulla av cigaretter och lotter. Men de tog inte kort här (ne prenons pas la carte bleu). Så jag vandrade vidare, tänkte att de säkert hade något i alla de miljoner turistshoppar som ligger runt champs-elysee och triumfbågen. Hittade en bankomat (Paris Banque BNP). Tog ut 20 euro. Vandrade vidare.

Solen sken så starkt i mina ögon, så jag tror att jag missade alla turistshoppar pga detta. Jag gick och kisade och försökte stanna till under de stora träden som skapar en allé mot triumfbågen. Hittade ingen Tabac, men gick in i en turistshop utanför Luis Vuitton (som för övrigt hade en lång kö utanför butiken av folk som ville in. Alla där var supersnoffsiga...) och skickades därifrån till byreau de poste. Byreau de poste vid Avenue George cinq hade slut på utlandsfrimärken. Så jag vandrade ner och förbi alla fina hotell på Rue Pierre Charron och rue de Chaillot.

Solen sken fortfarande jättestarkt i mina ögon, de gamla snoffsarkvarteren under 20talet. Det var här man skulle bo om man var något. Nu verkar det mest förfallet. Förutom de fina hotellen och bilarna ligger det lika mycket hundbajs på gatorna här som i alla andra kvarter i stan. Dessutom verkade husen här något rustika och de gamla katolska kyrkorna ser hemskt förfallna ut med änglar med avskalade ansikten. Runt mig trängdes jag bland snobbarna som körde runt i sina jaguarer och BMW:s. Någon tappade en guldring mitt framför mig på gatan och sträckte sig efter mig "Madame, c'est vous? Madame, s'il vous plaît!" Jag struntade i honom. En galning som försökte lura mig. Ser jag lättlurad ut? Jag gick lite snabbare för att verka mer parisisk.

Det luktade ost, cigarettrök och kaffe från de små kaféerna och då och då passerade jag ett boulangerie. Det luktade öl och bröd. De höga husen reste sig runtom mig och jag kunde inte låta bli att förundras över de rustika men vackra detaljerna på alla hus, knutar med cementblommor, statyer utanför de vanligaste lägenheterna, röda rosenbuskar som väller ut från balkongerna.




Jag gick och gick utan att riktigt veta vart jag var. Tillslut stannade jag och läste på skyltarna. Jag hade gått från 17: e arrondisementet till det 18: e och nu var jag i det 8: e. Passerade en liten park och ännu en förfallen katedral. Skymtade Seine, såg något segel vinka mot mig. Och där stod det; Eiffeltornet. Jag stannade till i två sekunder för att njuta av min utsikt och vad låg då inte till höger om mig, strax nedanför kvarteret: byreau de poste. De hade inte slut på frimärken. Mannen som jag köpte märkena av frågade vad jag gjorde där
"Vacacion?"
Jag svarade med ett leende; "Non, monsieur, je suis une étudiant et j'étudie le travail sociale".
"Ah, d'accour, oh la la, c'est trés difficile, mais non? Le travail sociale á Paris... Mais c'est bon pour vous."
Jag log till svars, visste egentligen inte vad jag skulle svara. Tackade för frimärkena och han sa "je vous en prie".

Sedan tog jag metron från place du Léna, bytte från linje nio till sex i Trocadero och sedan kunde jag lugnt åka hem. Glad för att jag fått tag på frimärkena. Det hade varit ett litet äventyr. Men sådana är dagarna i Paris. Små äventyr...

hihihi

Ni som har sett family guy...
Älskar denna scenen. Pappan har fått en lätt förkärlek till älskade Cathy, ett kartongutklipp.

himym

Brukade följa serien How I met your mother.
Hittade detta på en burk häromdagen och återfick några minnen:

Paris är grått

Minnen från staden...

j'aime manger

jag älskar att äta.

ostbågar. chips. coca (ingen säger cola i frankrike). sniglar. flucons d'avoigne. kaffet är starkt. osten är söt. vattnet smakar metall. apelsinjuice. chokladmousse. lax. ris. poulet. poule. baguetter nästan varje dag. tonfisk. bröd. bröd. bröd. fika. te. crêpes. brittas lunch. mc donalds.
Kommer ni till Paris måste ni smaka ost med örter. Nästan alla sorter är goda! Jag har till och med börjat gilla sådan där grekisk ost... så länge det är örter i. Mmmm... Nästa ost på smaklistan: fransk getost. Tydligen en delikatess här.

Och min dröm har slagit in:
i förrgår satte sig jag och mikaela på vår favoritrestaurang... servitrisen kände såklart igen oss...
- mouscou? frågade hon när vi satt oss.
- yes, please, svarade mikaela.
Of course! Tänkte vi nog alla tre :)
Och jag är såå glad över att hon kände igen oss. Börjar Paris bli vardag?

J'aime manger dans la Paris.

paris sirap paris sirap paris sirap

Japp. Så drog vi tillslut iväg till Versailles. Himla stort. Himla vackert.
Man känner sig grymt liten när man springer runt i rum med 6 meter till taket. Ett hus med 350 år lång historia. Varje rum var prydligt och individuellt inrett och med tavlor/möbler från samma tid. Och där gick man och funderade över om man någonsin skulle ha råd med en lägenhet lika stor som ett utav rummet.
Och så var det ju så att Marie Antoinette (ja, hon som tyckte att bönderna kunde käka bakelser om det var slut på bröd) älskade djur och natur. Så inte nog med det där 800rums slottet, där fanns ju enorma ängar, gårdar och hus utöver. Förr var allting 7800 ha, idag ligger det på 800 ha. Så vi tog ett tåg från the main castle till ett annat slott. Fröken Antoinettes privata slott. Som hon fått av någon prins; "jag hörde att du gillade blommor så jag ville ge dig en bukett". Så fick hon ett slott med en trädgård stor som attsingen. Bara sådär. Ja. Såklart.

Det var underbart att ha varit där i alla fall. Mycket historia. Mycket känsla. Allting var så detaljerat. Det fanns inte ett rum som inte hade något speciellt syfte/känsla/inredning. Det fanns flera statyer och tavlor i varje rum, trapporna var smidda med den vackraste dekoren, väggarna, taken, golven var målade, varje spik hade en tanke. Otroligt...


Och här är några ord på ett utav flyglarna på slottet. Vi avslutade förresten dagen med en picnic på en utav ängarna vid Versailles. Tänk att kunna sitta där, käka lite lax, dricka lite vin, känna värmen, sitta i gräset, inte höra något förutom vind och skog (och några turister)... Mmm...



Och så har vi såklart sett tusen miljoner andra saker här i Paris. Såsom fem kilo Nutella inne på Lafayette. Antika ringar för tusenlappar på Rivoli. H&M på detsamma. Njutit av solen från RER-tågen. Här är några bilder från Lafayette: